Beskrivning
Nationella arkeologiska museet i Mantua samlar det som utgrävningarna har gett i trakterna kring Mantua, från yngre stenåldern till renässansen. Det ligger inom Palazzo Ducales område, i en stor byggnad från slutet av 1800-talet.
Den mest eftertraktade montern är den med de älskande från Valdaro: två skelett från yngre stenåldern, en man och en kvinna, begravda i en omfamning, ansikte mot ansikte. De hittades 2007 strax utanför staden och vilar sedan 2014 i en glasmonter.
Runt omkring finns fynd från bronsåldern och etruskisk, keltisk, romersk och medeltida tid, alla funna i provinsen.
Byggnaden har ett märkligt förflutet. Från mitten av 1500-talet till slutet av 1800-talet låg Gonzagas hovteater här; 1896 byggde kommunen en marknad för silkesmaskkokonger på platsen, som senare blev frukt- och grönsakstorg.
Restaureringen har bevarat prägeln av industriarkitektur: utvändigt den ursprungliga fasaden, invändigt taket med takstolar på två rader pelare och tre bjälklag som delar upp rummet.
Den mest eftertraktade montern är den med de älskande från Valdaro: två skelett från yngre stenåldern, en man och en kvinna, begravda i en omfamning, ansikte mot ansikte. De hittades 2007 strax utanför staden och vilar sedan 2014 i en glasmonter.
Runt omkring finns fynd från bronsåldern och etruskisk, keltisk, romersk och medeltida tid, alla funna i provinsen.
Byggnaden har ett märkligt förflutet. Från mitten av 1500-talet till slutet av 1800-talet låg Gonzagas hovteater här; 1896 byggde kommunen en marknad för silkesmaskkokonger på platsen, som senare blev frukt- och grönsakstorg.
Restaureringen har bevarat prägeln av industriarkitektur: utvändigt den ursprungliga fasaden, invändigt taket med takstolar på två rader pelare och tre bjälklag som delar upp rummet.