Beskrivning
Ponte di San Giorgio är den långa bron, omkring 800 meter, som skiljer Lago di Mezzo från Lago Inferiore och förbinder Mantovas centrum, på sidan mot Gonzagasläktens palats, med den motsatta stranden vid San Giorgio.
Den byggdes i trä 1198–1199, när ingenjören Alberto Pitentino förvandlade träskmarkerna till Mantovas sjöar, och murades upp på nytt av Ludovico Gonzaga i slutet av 1300-talet. I århundraden var den överbyggd: så syns den i bakgrunden på Andrea Mantegnas Jungfru Marie död, i dag på Prado i Madrid.
Bron skyddade den befästa byn San Giorgio på andra sidan. Under Napoleons belägring 1796 jämnade fransmännen byn nästan helt med marken: bara den så kallade rocca di Sparafucile klarade sig, uppkallad efter en gestalt i Verdis Rigoletto. År 1922 fylldes valven igen och vindbryggan revs.
Den byggdes i trä 1198–1199, när ingenjören Alberto Pitentino förvandlade träskmarkerna till Mantovas sjöar, och murades upp på nytt av Ludovico Gonzaga i slutet av 1300-talet. I århundraden var den överbyggd: så syns den i bakgrunden på Andrea Mantegnas Jungfru Marie död, i dag på Prado i Madrid.
Bron skyddade den befästa byn San Giorgio på andra sidan. Under Napoleons belägring 1796 jämnade fransmännen byn nästan helt med marken: bara den så kallade rocca di Sparafucile klarade sig, uppkallad efter en gestalt i Verdis Rigoletto. År 1922 fylldes valven igen och vindbryggan revs.